Djur av alla de slag har alltid legat mig varm om hjärtat. Som barn tjatade jag som många andra på mina föräldrar att jag ville ha hund, men jag hade kloka föräldrar som insåg att det inte var lämpligt att ha hund när ingen var hemma på dagarna. Jag hade i stället undulater, marsvin, en mus och ett gäng fiskar. Jag blev förstås också en hästtjej som hängde i stallet så fort det fanns tid. För att ha råd att ha en inlånad ponny, började jag tidigt att arbeta extra i stallet på kvällar och helger.
Min ambition var att plugga till veterinär, men då matematik, kemi och fysik inte är favoritämnena – så valde jag att mjukstarta med att läsa omvårdnadsprogrammet och fick behörigheten Undersköterska och Mentalskötare. Tanken var att läsa vidare med de naturvetenskapliga ämnena och därefter söka till veterinärhögskolan. Men som för så många andra tappade jag styrfarten när jag sedan fick jobb som undersköterska och lade mer tid och fokus på mitt hästintresse.
Jag fick möjlighet att börja som instruktörs elev på Clarebergs Ridklubb 1989 och utbildade mig till Ridlärare. Jag blev sedan kvar i det yrket i 28 år och har lärt många både barn och vuxna att rida och hantera hästar på ett ödmjukt sätt. Jag har varit ansvarig för hästarnas utrustning och gått flera kurser i sadelutprovning och jag vurmar verkligen för att (lektions)hästarna ska ha bra utrustning för att förebygga skador och för att de ska kunna göra ett bra jobb. Jag har också utöver mina lektioner varit stallansvarig och stallchef med allt det som följer med. Underhåll av ridbanor, stängsling av hagar, sjukvård, vaccinationer och veterinärbesök m. m. Tillsammans med mina kollegor har vi köpt in och utbildat många lektionshästar genom åren.
Jag gick under den här tiden regelbundet på olika kurser tex. Fortbildning för ridlärare, Stildomarutbildning (numera Inverkansridning), Sadelutprovning, Ridning för ryttare med funktionshinder, Hästmassage grundkurs (Axelssons), Hundmassage grundkurs (Axelssons), Ledarskapsutbildningar, Pedagogik m.m.
Eftersom det nu fanns möjlighet att skaffa hund – kom min första hund till mig – 94. Pepsi var en blandras mellan Golden/Dalmatiner/BC/Labrador. Hon var bokstavligt talat född i stallet och följde mig som en skugga genom hela sitt liv. Hon var helt enkelt en mycket okomplicerad stallhund som följde med mig överallt såväl till fots som på hästryggen. Hon blev 15 år gammal. Efter att hon hade gått bort, funderade jag länge på vilken ras jag ville ha – för nu hade jag blivit sugen på att pröva på lite hundsporter, framför allt lydnad, som påminner lite om dressyrprogrammen till häst. Jag ville ha en kvick, tålig hund – men som inte vallade. Valet landade på en Nova Scotia Duck Tolling Retriever.
2007 kom Majsan till oss. Jag trodde att hon också skulle bli så okomplicerad som Pepsi om hon fick vistas i samma miljö och vänja sig tidigt vid mycket folk, barn, hästar, katter och andra hundar. Men efter könsmognaden visade hon tydligt att detta var lite för mycket och jobbigt för henne. Detta gjorde att jag blev intresserad av hundpsykologi och hundspråk – jag ville lära mig mer!
Parallellt med mitt arbete som ridlärare och då fortfarande aktiv som tävlingsryttare, gick jag diverse hundkurser, började tävla och ställa ut. Jag fick hela tiden planera mina träningar, så att Majsan kände sig trygg och var i harmoni. Det slutade med att vi har tagit diplom i samtliga lydnadsklasser, Svensk Lydnads Champion, Svensk Utställnings Champion, Svensk Viltspårschampion. Majsan älskar att arbeta! Hon är en dam med trippla skinn på nosen och hon bangar inte för att säga till om någonting inte passar henne. Den mentaliteten har lärt mig jättemycket. Henne kan man inte bara säga till vad hon ska göra – hon måste själv komma med idén – då gör hon det med glädje och lust!
Vid 9 års ålder var det dags för henne att anta en ny roll – den som läromästare och ”storasyster”. 2016 kom Zeke in i vår familj, även han en NSDTR. En helt egen individ, med massor av motor och något sämre broms. Här har jag fått jobba efter helt andra förutsättningar, då han väldigt lätt går upp i stress, har lätt för att bli affektsmittad av andra hundar, något osäker och massor med ljud. Jag har fått ta det mycket lugnare både tränings och tävlingsmässigt med honom. Vi har Diplom i Startklass och klass 1 i lydnaden, startat klass 2 ett par gånger. Gjort några WT, Tolling jaktprov och även jagat lite praktiskt. Går viltspår, men ännu ej gjort något prov. Börjat med specialsök, mest för att det är en bra aktivering för honom – men också för att det är superkul!
Under våren märkte jag att Majsan fick mer och mer problem med Trachealkollaps, framförallt nattetid. Hon var pigg för sin ålder, men summan av div. krämpor började bli för stor och jag valde att ta bort henne innan hon blev riktigt dålig. Hon fick ett långt och innehållsrikt liv och jag är henne evigt tacksam för alla äventyr vi har haft tillsammans.
HÄRIFRÅN KOMMER FÖRETAGSNAMNET – MAZE (Majsan och Zeke)
MEN OCKSÅ FÖR ATT DET ÄR SOM EN LABYRINT ATT TRÄNA DJUR – IBLAND FÅR MAN GÅ TILLBAKA FÖR ATT HITTA RÄTT SPÅR.
Min sista häst Habib sålde jag -02 och har därefter mest utbildat och underhålls ridit lektionshästar och elevers hästar. Mitt tränings och tävlingsfokus har helt enkelt flyttat ifrån häst till hund. Jag upplever också att ”hundfolket” har kommit längre i hur man tränar djur på ett etiskt och schysst sätt än vad ”hästfolket” har. Troligtvis bottnar det mycket i pengar och gamla militära rutiner, då hästen användes i krig. Men det är ju bara att försöka att ändra på!
KAN JAG FÅ EN ENDASTE HUND/HÄST OCH ÄGARE ATT HITTA SAMARBETE OCH HARMONI GENOM ÖMSESIDIG EMPATI FÖR VARANDRAS OLIKHETER. FÅ EN KOMMUNIKATION SOM FUNGERAR UTAN VÅLD ELLER KRÄNKNINGAR – DÅ HAR JAG ”VUNNIT”!
Efter ett tag kände jag att det var dags att göra något helt annat. Så 2017 bytte jag jobb och började jobba på Bräcke Diakoni, med barn och ungdomar med olika typer av funktionshinder. Mars -22 bytte jag till ett nytt BMSS boende också det i Bräckes regi, med inriktning på unga vuxna. Där jobbar jag fortfarande och har fått en djupare förståelse för det här med kommunikation mellan såväl människor som djur. Vi är inte så olika som man kan tro. Fördjupat mig i autism spektret och olika typer av NPF.
Att jag bytte jobb, innebar också att jag nu hade tid att utbilda mig inom hund.
*2019 Auktoriserad tävlingsledare, lydnad. Utbildad genom SBK.
*2020 Hundinstruktör utbildad genom Hundens Hus.
*2021 Certifierad hundpsykolog utbildad genom Hundens hus
Givetvis har jag gått massor av olika kurser själv med mina egna hundar och olika utbildningar även med egen häst och har ganska bred kunskap genom ”Learning by doing”.
Min vision:
Jag har en ödmjuk inställning till att lära mig och är nyfiken av mig. Jag lär mig av varje möte med såväl människa som hund och häst. Jag är själv ingen supermänniska och kan ibland reflexmässigt falla tillbaka i gamla ovanor – och jag vet att det gör även mina elever/kunder. Jag verkar inte dömande, då man får bakslag – det händer alla! Jag vill vara ständigt uppdaterad av ny forskning och ha ett öppet sinne för att våga pröva nya saker.
Jag tänker holistiskt och individuellt och vet att en träningsmetod inte passar alla. Träningen ska vara hållbar både utifrån ett etologiskt och etiskt perspektiv men också var roligt och positivt för både hund/häst/människa. Detta ska fungera oavsett om man vill ha en tävlingskamrat, träningskompis, familjemedlem, soffpotatis och/eller sin bästa vän.